Tredje utställningen!

Då har Lton ställts ut för tredje gången på ganska kort tid. I ett lika blåsigt Lindesberg som det var i Hammarskog så var det dags igen. Det kändes lite pirrigt att ställa just idag för att det var rasspecialisten Ulla-Berg Persson som skulle döma. Nu skulle man väl verkligen få svart på vitt vad Agent Lton går för.

Direkt vid ankomsten kastar jag mig som vanligt över katalogen för att se hur många konkurrenter vi kommer att ha och idag var det hela fyra stycken juniorhannar. I Hammarskog var det två stycken juniorer och likaså i Eskilstuna.

Korthåren var inte så många och blev ganska fort klara. Kurskamrat Karin och hennes man visade två av sina hundar till BIR och BIM.

Efter långhårsvalparna var det då dags. Vi gick in i ringen och ställde oss på vår plats som var som nummer två av de fyra. Tankarna for i huvudet på mig om hur jag skulle visa på bra sätt. Domaren gick först och tittade på hundarna där vi stod uppställda på ringkanten. Efter en stunds tittande var det då dags att springa första rundan i vänstervarvet. När jag började springa hade jag totalt glömt allt jag tränat på och jag tyckte det gick hemskt. Tilläggas ska att marken var lutande och väldigt gropig. Lton tog något galoppsprång men det fixade vi snabbt till.

Efter det fick vi då gå av ringen och vänta vid kanten för nu skulle hundarna gås igenom av domaren en och en. Den första hunden fick rött band och skulle därmed få komma tillbaka och visas upp. Nu var det min och Ltons tur. Lton skötte sig utmärkt vid genomgången av domaren och nu skulle det springas igen. Först runt ett helt varv. Efter att ha sprungit runt skulle jag springa i triangel. Tror det gick hyffsat bra att hitta en bra väg att springa. Sedan skulle jag springa rakt fram och sedan tillbaka. Nu skulle Lton ställas upp och domaren skulle kommentera och sekreteraren skulle skriva.

Oj vad det blåste tyckte jag där vi stod, tyckte Ltons öron stod rakt upp. Ville inte hålla på att vända honom denna gång ( försöker träna att ställa honom med nosen till vänster ) utan det viktiga var att få honom att stå stilla och fint.

Pust...även vi fick ett rött band och skulle då få komma in igen. Nu var det två hundar kvar i juniorklassen som skulle visas så då passade jag på att gå iväg en bit med Lton där det inte var så mycket spring och gosade med honom. Fick lite små bra tips av Annica ( vad skulle man göra utan henne ) om springandet och hon sa att jag hade trippat fram, fasen, det var ju det jag försökt träna bort.

När domaren bedömt alla fyra juniorer skulle vi då in igen och tävla i konkurrensen. Nu var vi bara tre hundar kvar, en hade tydligen fått blått band och då har man tävlat klart.

Först uppställning på kanten, jag stod fortfarande som nummer två i ledet, och domaren gick en vända och tittade. Sedan var det dags att springa igen. Denna gången tog jag ut stegen och det kändes som att jag flög fram i ringen, jag kom också ihåg att titta på Lton då och då. Nu fungerade nästan allt jag tränat in. Det kändes så härligt och jag kände ett harmoniskt samspel med min hund.

När vi sprungit klart ställde vi återigen upp oss vid kanten och domaren tittade och tittade, det kändes som man stod där hur länge som helst. Plötsligt vinkar domaren till mig att ställa mig först i ledet, före den hunden som stod framför. Sedan börjar hon prata. Tilläggas skall att denna domaren hade öppen bedömning, hon pratade alltså så alla runtomkring skulle höra också det hon sa. Hon började med att säga att ingen av juniorhannarna kommer att få något CK. Alla var för unga för det. Sedan började hon berätta om hunden som stod trea i ledet, sedan hunden som stod tvåa och sedan till mig som stod etta. Först då tror jag att jag fattade att jag vunnit juniorklassen.

Domaren sa så mycket bra och fint om Lton och det var så himla roligt att höra. Anledningen till att han inte fick något CK var att han fortfarande är för gungig och valpig ( det vet jag ju ). Allt slutade iallafall med att jag fick ett HP och självklart var jag jättestolt. Fick en del gratulationer och kramar också:-)

Att det kan vara så roligt med utställningar. Känner nu efter tre bra utställningar med tre bra kritiker från tre olika domare att min Lton har kapacitet faktiskt. Han kommer banne mig att göra skäl för sitt officiella namn Auspicious ( lovande, lyckobådande ). Det roliga är att hunden tycker det är roligt att visa upp sig och han älskar att springa fort.

Så det blev en lyckad dag även denna gång i vänstervarvsspringandet!!